Bakgrundshistorier 1
- cristoffer svärd
- 31 mars 2017
- 3 min läsning
Jag ville bara kort skriva lite om bakgrunden till de låtar jag hittills lagt upp på min youtubekanal. Jag har alltså tagit på mig uppgiften att skriva en låt i veckan i ett år!
Första låten:
Inte rädd för döden
Normalt skriver jag texten först men inte alltid. Nu kom text & melodi ungefär parallellt.
Livet är skört, och förutsättningarna kan snabbt förändras.
Jag gick in i det här projektet efter en tids utbrändhet.
Ibland kan den största rädslan vara att få allt som man drömt om..
.. eller bara att må bra.
Jag är inte rädd för döden
inte rädd för att du ska gå
När som helst kan det va dags att bryta upp
Det är nåt jag kan förstå
Men du har redan öppnat dörren
till lugna & det blå
"När som helst kan kärleken öppna upp"
-sa du igår
Jag kan leva fri från pengar & prestige
Ta risker varje dag
Jag är bara rädd för att må bra
Låt nr 2
Going to see the tree
Med den här låten fuskar jag faktiskt lite ..
Över julhelgerna var vi på ett internationellt hippieläger i Röros, Norge.
Där blev vi hembjudna till konstnären & författaren Torgeir Henrikssen,
som visade sig vara god vän med min farbror, som även varit på besök angående ett samarbete.
Torgeir berättade om en 900 år gammal tall på sin tomt.
Eftersom vi talade engelska upprepades frasen "We´re going to see the tree" flera ggr.
-Det där är en låt kände jag direkt.
Varför söker vi inte inspiration & råd av träden när vi har konflikter & svårigheter?
Jag läste då också boken "Trädens hemliga liv"
om hur träd kommunicerar, räknar & hjälper varann.
Do you want to walk with me?
We´re going to see the tree
There are times when we don´t agree
We´re going to see the tree
Through the storm & through the tears
We´re going to see the tree
Standing for 900 years
We´re going to see the tree
Låt nr 3 & 4
Smile / När du ler
Låten hette från början ETT.
Ibland hinner jag inte hitta ett passande namn innan låten ska upp.
Dessa tankegångar om att alla kulturers ryggmärg består av berättelser,
om vilka vi är & vad vi gör här -
är inspirerade av Charles Eisenstein.
Att vår nuvarande berättelse handlar om kamp, kontroll & separation.
En ny berättelse skulle kunna vara att vi definierar oss själva som en del av livsväven på Jorden -
att vi överlever genom att ge,
att känna tillit till väven & vår roll i helheten.
Allting som finns omkring dig sjunker
Det du trodde på & det du levde för
Ditt hem var en ensamhetens bunker
Det värker när den gamla drömmen dör
Kanske är det så att vi är på ett skepp
som tar oss till en ny värld, när vi lösgör vårt grepp
Så lätt, så lätt
När jag är i din famn är vi ett,
fast på olika sätt
Sorgen över allting som försvinner
Allt som vår kontroll har förstört
När allt är borta så hoppas jag vi finner
att tillsammans så är det aldrig kört
Kanske är det så att vi är på ett skepp..
När du växer så växer jag
När du lyckas så lyckas jag
När du älskar så älskar jag
När du skrattar så skrattar jag
När du ler
När du ler
När du ler
All things that surround you are burning
A world is gone and now you wonder why
Your home was a loneliness returning
But all things in the old dream must die
Maybe it is true that we´re on a ship
that takes us to a place, where we are loosing our grip
At ease, so at ease
When I´m in your embrace we are one, but in different ways
The sorrow of all that´s disappearing
All that our control has destroyed
In the end, I hope that we are hearing
in eachother, a love we can´t avoid
Maybe it is true that we´re on a ship ..
When you´re growing I´m growing too
When you´re singing I´m singing too
When you´re winning I´m winning too
When you smile
When you smile
When you smile..
Det vackraste ordet
Nu när kvällen närmar sig minns jag allting som mig givits i kärlek mellan sol & jord Jag funderar ; Kanske kan alla sånger som har skrivits sammanfattas i ett ord? Tack är det vackraste ordet
En hägring i öknen En å & en älv
En fågel som sover En stad utan stress Koraller i havet En tystnad som bryts En blomma i stormen
Ett djupt andetag Tack är min vila från oron ..och ett litet barn som föds varje gång som jag får leva
Jag har 2 musor, nej, snarare 2 stränga fröknar - Elmer & Marianne
som ger stenhårda lektioner i "Kill your darlings".
I detta fall "Kill the whole melody"!!
När jag spelade upp ovanstående text´s ursprungliga melodi,
så störtade Elmer ut ur rummet.
Hon stod inte ut med dissonansen mellan text & melodi..
Tacka fan för det, för det blev en så mycket bättre låt med ny melodi!
Comments